Idag var min magkänsla grym! Eller kanske luktsinnet? Hur som så kände jag att en kopp kaffe skulle suttit fint och kom då genast att tänka på mormor och Jan. Kanske skulle jag tigga till mig en kopp kaffe där? Slog en pling och mormor hade precis laddat kaffebryggaren och väntade på att Jan skulle komma hem. Kan jag tajma det hela bättre?

Av med arbetskläderna och på med vanliga. Tog mammas cykel och 15 minuter efter telefonsamtalet satt jag och fikade hos mormor och Jan. :)

Denna fredag har gått i ett! Jobb, powernap, löparrunda, dusch, handling med Jennie, kaffe, promenad och sedan matlagning och fredagsmys med Jennie och gosiga Gabriel. Härligt!

Gabriel är allt för söt och mitt hjärtat smälter en aning när han kommer gåendes fram till mig, sträcker upp armarna och vill komma upp och gosa. Goseplutten, jag skulle kunna äta upp dig! :)

Jag har alltid gillat att träna. Men efter att jag gled ifrån min vän (som jag hittat igen :)), som gjorde det där med träning så mycket roligare, har det inte blivit någon riktig rutin i träningen. Vi gled ifrån varandra våren 2009. Sedan dess har jag varit en "periodare". Tränat regelbundet en månad, uppehåll. Tränat två gånger på en vecka, uppehåll. Och de där uppehållen har säkert varit allt från två veckor till sex månader.

I höstas, när jag och vännen hittade varandra igen, blev det regelbunden träning. Pang! Bilolyckan i oktober, och sedan har jag inte kommit igång regelbundet igen. Men i förra veckan var jag ute och sprang två gånger. Och jag ska försöka se till att träningen blir en del av vardagen. Jag har mitt jobb att tacka som gör att jag får otroligt bra vardagsträning utan att tänka på det. Utan den hade min kropp inte mått något vidare på insidan.

Mitt mål: Falkenbergsloppet i sommar. 1 mil på... Vad tror ni jag klarar det på? Vad ska mitt mål vara? Jag måste ha något att sträva efter.

Andra gången jag sprang, sprang jag 5,7 km på 32 minuter.

Gårdagen gick i ett! Jobb, shoppingdejt och fika med Carro i Borås och sedan en suverän kväll på Åhaga med Chrille. Filip och Fredrik stod för underhållningen, och det gjorde de med bravur! Förväntningarna var ganska höga från min sida, men de spräckte dem ordentligt! Briljant, suveränt, kanon, värt varenda krona! :) Vilka killar!!

Idag la jag arbetskläderna på hyllan och "klädde upp" mig lite (ja, det känns faktiskt som man klär upp sig när man får använda sina vanliga kläder en vardag), då det stod "utbildning" på dagens schema istället för "kolonial".

Så idag har jag suttit på handledarutbildning för att lära mig hur jag ska ta hand om min nuvarande och framtida lärlingar på bästa sätt. Om dagen varit givande? Nja, inte direkt. Mycket var sådant som man inte behöver vara en raketforskare för att förstå. Men visst var det bra att reflektera och fundera över hur jag på bästa sätt ska lära ut mitt arbete och vara som ledare.

It's the good girls who keep diaries. The bad girls never have the time.

När tankarna far omkring och känslorna likaså är det skönt att kunna skriva av sig. Det gör jag till en viss del här. Men när det blir för privat använder jag mig av den gamla hederliga dagboken där pennan får möta pappret och bilda något som några dagar senare kan verka helt obegripligt. Men för stunden lugnar det mina känslor och tankar som flyger omkring.

Livet är inte lätt! Och det är okej att känna sig vilsen och rädd ibland.

Ett litet kollage från dagen som inte alls har med texten att göra. Födelsedagsfika hos mormor.